BAKTILL ba3k~til2 l. ba4ktil (ba`ktill Weste), adv.
Etymologi
[fsv. baktil, prep. l. adv., motsv. d. bagtil; se BAK, adv., o. TILL]
på baksidan; åt baksidan till; på bakre delen. (Han) giorde .. tw (bräder) .. på the tw hörnen aff tabernaklet baak til. 2 Mos. 36: 28 (Bib. 1541; öfv. 1893: på baksidan). Wachta tigh för the Katter. som framman slekia och baak til klösas. Balck Esop. 189 (1603). Se, hur håret fladdrar baktill och fram. Bellman 3: 159 (1790). Baktill är hufvudet kalt. Tegnér 3: 107 (1823). När de någon gång sågo skogssnufvan. såg hon i ansigtet ut som en qvinna, men baktill som ett baktråg. Lovén Folkl. 101 (1847). (Eunucken) gaf åsnan ett slag baktill. Heidenstam End. 235 (1889).
Ssg: BAKTILL-STÄMMIG30~20. (knappast br.) om taffelinstrument som stämmes bakifrån o. på hvilket stämstocken ligger bakom, i hela sin längd fastlimmad vid ramen. Man har .. framtill- och baktillstämmiga tafflar. Uppf. b. 2: 498 (1873).
