[efter t. bannmeile; jfr mnt. banmile, holl. banmijl samt fr. banlieue]
område (af 1/4 ända till 10, vanl. 1 à 2, i Sv. 1 à 4 mils radie) omkring en stad l. köping för hvilket stadens l. köpingens bannrätt gällde, fordom kalladt ”stadsens frihet”. Nordström Samh. 1: 265(1839). S. F. Hammarstrand i NF(1876). Den s. k. ”bannmilen” (”stadzens fryhether”), ett visst afstånd från staden, inom hvilket handtverk såsom yrke i allmänhet icke får af landtbor drifvas eller tillverkningar af dem afyttras. A. Raphael i Ekon. samh. 2: 321(1897). — jfr BANN-RÄTT 1, -RÄTTIGHET.
Anm. Ordet är, liksom BANN-RÄTT,-RÄTTIGHET,en helt ung efterbildning af motsv. t. ord; men de förh. som dessa ord afse hafva förefunnits äfv. i Sv., i sht under 1500- o. 1600-talen.
Ssg: BANNMILS-RÄTT30~2, sbst. jfr BANN-RÄTT.Bannmilsrätten eller förbud för främmande handtverkare att inom ett visst afstånd från staden idka sin näring eller .. där söka afsättning för sina alster. A. Raphael i Ekon. samh. 2: 310(1897).
