[jfr d. o. t. barkarole, fr. barcarolle, af it. (venetianska) barcarola, f. till barcarolo, gondoljär, af barca (se BARK, sbst.2)]
(venetiansk) roddarvisa. Den Europeiska ryktbarhet, som Barcarollerna vunnit. Beskow Vandr. 2: 58(1820, 1834). Jag sjöng små barcaroller. Bremer Grann. 1: 260(1837). Barcarole (gondol-sång) .. liknar romancen. Drake Gollmick Terminol. 116(1842). Pietro, med cittran inlindad i kappan, / Kan för i afton en ny barkarol. Snoilsky 1: 8(1869). Barkarolen går vanligen i moll och 6/8 takt samt har en egendomligt vek och enkel, stundom lidelsefull karakter. Den har upptagits äfven i konstmusiken. A. Lindgren i NF(1876).
Anm. Ngn enstaka gg förekommer ett likaljudande ord [af it. barcarolo] i bet.: (italiensk) båtförare, gondoljär. AB 1890, nr 1, s. 2.
