BARKASS barkas4 (barca´ss Weste), r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(barcasse Dalman(1765); barkass Chapman 208(1775) osv. barquas SP 1779,D. Sjöbohm Sjömanöv. 42 (1787); barkas Röding 1: 250(1794), Castrén Resor 1: 178(1852) m. fl. Skrifningen med ett s betecknar, åtm. stundom, ä. uttal med lång vokal i slutstafvelsen)
Etymologi
[jfr holl. barkas, d. o. t. barkasse, fr. barcasse, af span. barcaza, it. barcaccia, f., eg. stor bark (jfr BARK, sbst.2)]
sjöt. benämning på den största af båtarna på ett örlogsfartyg; storbåt; jfr BARK, sbst.2 1 d.Dalman Sjölex. 4(1765). Amiralens lik fördes uti en med svart kläde öfverklädd Barquas. SP 1779, s. 913.Strandberg 3: 442 (1856). Barkass .. Framdrifves medelst rodd, segel eller ånga. Ekelöf(1899). — jfr ÅNG-BARKASS.
