[efter isl. báruhestr (baru hestur), ”böljehäst”, hvilket ord anföres i den af Spegel begagnade, utaf Resenius utgifna uppl. af Snorres Edda, s. Kk 4 b (1645), af bára, bölja, o. hestr, häst; jfr isl. bárufákr samt Spegel Guds verk Reg.]
(enst.) poetiskt ord för fartyg l. båt. Iag skal .. hålla tig (dvs. oceanen) i Öra / Så länge (styrmannen) Typhis nu kan baru-Hesten köra. Spegel Guds verk 92(1685).
