SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1900  
BASIST basis4t (basi´st Weste), m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(bassister (pl.) P. J. Gothus, Bellman)
Etymologi
[jfr d., t. o. eng. bassist, af fr. bassiste, afl. af basse (se BAS, sbst.1)]
person som utför basstämma. P. J. Gothus Poll. Y 6 b (1602). Klang af bassister! Bellman 3: 92 (1790). En ytterligare hufvudperson, herr basisten Marcel, infinner sig på scenen. Sturzen-Becker S. arb. 2: 135 (1861). Norman Mus. upps. 105 (1883). (Gossarna hafva) intagit katedern, basisterne i öfra och öfriga sångare i nedra afdelningen. Nordlund Skolförh. 76 (1893).
Spoiler title
Spoiler content