[liksom d. behæfte(t), ä. d. äfv. behafte(t), efter mnt. beheften, behechten, äfv. behaften (anträffadt bl. ss. vbalsbst. behaftung); jfr holl. behechten, beheften, t. behaften, beheften; se BE-o. HÄFTA, v.]
Anm. Ordet betecknas ss. föråldradt af Schultze Ordb. 1857 (c. 1755) o. ss. obr. af Dalin (1850). I sin moderna anv. (se 2 o. 3) är det sannol. nybildadt i anslutning till BEHÄFTAD 2.
1) [jfr motsv. anv. i ä. d., mnt. o. ä. t.] (†) fängsla, häkta; anträffadt bl. i pass. The (dvs. ärkebiskop G. Trolle m. fl.) skole wara .. behafftett vdi kopmannahaffns torn. G. I:s reg. 8: 147(1532). Ingen Handtwerckare .. må för någon skuld .. arresteras eller behäfftas, så frampt ... Stiernman Com. 3: 702(1668). Äre wi här på margahanda sett bebundne och lika som behefftade i band och boijor. Tå kommer Förloszaren at osz förlosza. Swedberg Sabb.-ro 71(1705, 1710).
2) [jfr motsv. anv. i holl.] (föga br.; se dock a) med prep. med: göra att (ngt) häftar vid l. vidlåder (ngn l. ngt), förse med (ngt obehagligt l. vanprydande); jfr BEHÄFTAD 2. Ett yttrande, som behäftar Lysander med en stark anklagelse för lättsinnighet i afseende på eden. Emanuelsson Plutarch. 4: 14(1845). Tyska seder och tyskt tungomål behäftade det fosterländska väsendet med osmakliga utväxter. E. Carlson i Ill. Sv. hist. 4: 299(1881). — särsk.
a) (mindre br.) i p. pf. Det finns ingenting så ödesdigert för en författare som att tidigt blifva behäftad med en etikett. G. af Geijerstam i Ord o. bild 1892, s. 522.
b) (†) i pass. behäftas: vara behäftad med, lida af. Wij förnimme honom aff oförmodelig siukdoms anstöter offta behäfftas. HSH 38: 244(1636). Dessa verser behäftas med ett ännu gröfre fel. Brunius Gotl. k. 3: 109(1866).
3) [jfr motsv. anv. i t.] (föga br.) vidlåda. Du förebrår mig envishet; men skönjer ej / Den dig behäftar. Palmblad Sophokles 231(1834, 1839).
