SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1902  
BEKRONAD bekrω4nad l. 032, p. adj.
Etymologi
[af BE- II 1 d o. KRONA; jfr d. bekronet, t. bekront samt BEKRÖNA]
(tillfällig bildning) försedd med krona. Berg, glimmande med stolt, bekronad topp. Atterbom 2: 438 (1827). jfr: Högtbekronade ekar. Johansson Hom. Od. 9: 186 (1844).
Spoiler title
Spoiler content