SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1903  
BELICKRAD, p. adj.
Etymologi
[se BE- o. LICKER, biform till LÄCKER; jfr ä. t. (auf etwas) verleckert]
(†) begifven (på ngt läckert l. utsökt l. som retar ens lystnad); lysten. Brask Puf. 375 (1680). Så swåra äre wi därpå (dvs. på utländska saker) belickrade, at om twänne ting af lika wicht och godhet upgåwes, skulle dät utlänska namnet wågskålen nedtynga. Hermelin Sed. A 2 a (1683). (Vällustens) liuflighetz giller, hwarpå naturen är så belickrad. Därs. C 7 a.
Spoiler title
Spoiler content