[af BE- II 1 do. MOD; jfr holl. bemoedigen, ä. t. bemutigen, äfvensom t. ermuten samt MODAo. ANMODA]
(†) ingifva (ngn) mod; uppmuntra. Hafver och .. Pehr Brahe .. oss gunsteligen bemodat och förtröstat (dvs. gifvit oss hopp) om ett nådigt svar hos Ed. Maj:t. Leinberg Skolv. 1: 374(1639). — refl.: fatta mod; bemanna sig. Hwar på Fienden .. en Skräck och Confusion spöria lät, men sedan sigh bemodat. Voigt Almanach 1686, s. B 3 a.— särsk. i uttr. bemoda sig emot (ngt), stålsätta sig mot. (Jordgumman) tröstade henne (dvs. Rakel), och wille icke at hon skulle öffuergiffua sigh, vthan bemodha sigh emoot nöden. Botvidi Likpred. A 3 a(1628).
