BEMÄRKANSVÄRD bemær3kans~væ2rd, äfv. 040~1, adj. -are. adv. -T.
(i skriftspr., mindre br.) till BEMÄRKA 2: värd att lägga märke till l. att ådraga sig (särskild) uppmärksamhet; anmärkningsvärd, beaktansvärd, märklig; stundom närmande sig bet.: framstående. Afvinna hvarje ämne dess mest bemärkansvärda, dess vackraste och ädlaste sida. Reuterdahl i SAH 26: 193 (1852). Öfver hufvud taget kunna .. (dessa konstarbeten) betraktas såsom ganska bemärkansvärda, och många bland dem hafva till och med utfallit utmärkt väl. W. Hoffstedt i Tekn. tidskr. 1884, s. 160. Hvad som i år gjorde högtidssammankomsten särskildt bemärkansvärd. Idun 1895, nr 1, s. 7.
