BEPACKA (bepa´cka Weste; bepàkka Almqvist), v. -ade.
Etymologi
[liksom d. bepakke af t. bepacken; se BE- o. PACKA, v.]
(†) packa full, packa på, belasta. Möller (1790). Härifrån reser jag rikt bepackad med rekommendations-bref. Atterbom Minnen 102 (1817). Dalin (1850; betecknadt ss. mindre br.).
