BERYMMA, v.1; se för öfr. RYMMA, lämna utrymme för.
Etymologi
[efter mnt. berumen, finna rum l. plats, l. af BE- o. RYMMA, lämna utrymme för]
(†) pass. o. refl.: rymmas, få rum. Där handhel och handwärck kundhe medh tidhen så mycket tiltaga, att borgerskapet icke kundhe berymmes vthj den nyie stadhen. HSH 35: 338 (1656). Effter 12 Qwinnos personer kunna eij berömma sig utj 6 al(nar) lång bänk. Växiö domk. akt. 1699, nr 555. Landtmarskalken .. (har) funnit, at 550 personer på Ridderskapets ock Adelens sijda kunna berymmas. 2 RARP 2: 16 (1723). Penningarne berymma sig icke i pungen. Adressen 1775, sp. 320.
