SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1905  
BESKÄGGAD beʃäg4ad, i Sveal. äfv. 032, p. adj.
Etymologi
[af BE- II 1 d o. SKÄGG; jfr SKÄGGAD samt t. bebartet]
(föga br.) skäggbevuxen, skäggig. De beskäggade läpparne. Gosselman S. o. N. Amer. 2: 80 (1833). Dessutom hade grönländarne åtskilligt att berätta om sina strider med ”de beskäggade”. Fries Grönl. 63 (1872).
Spoiler title
Spoiler content