BESNIDA, v. -er, -en; se för öfr. SNIDA. vbalsbst. -ARE (Fosz 558(1621)).
Etymologi
[liksom ä. d. besnide af mnt. besniden; jfr holl. besnijden, t. beschneiden; se BE-o. SNIDA]
(†)
1) [jfr motsv. anv. i d., mnt., holl. o. t.] beskära (se BESKÄRA, v.2 1). Att the tagha nogre pæningha wtaff hwart wærk them besnidha och foruara tiil beprøffninge. G. I:s reg. 1: 207(1524). Lex. Linc.(1640; under accido). Besnida trän, skiära bort de öfverflödiga qvistar. Serenius(1734; under lop).
2) [jfr mnl. u tale besneden hebben wi gehoert] tillskära; (fint) forma; bildl. om tal: tillsvarfva. Thet i Tig gott är, hon (dvs. Calumnia) förklenar, och bakdantar; .. / Och thetta artigt, med kalt Löye, och en glijs (dvs. ett småleende); / Ja, med en mästerlig besnijden Räfweprijs. Stiernhielm Parn. 2: 7(1651).
3) [jfr motsv. anv. i holl.] kastrera, snöpa; jfr BESKÄRA, v.2 3. (Lat.) Cantherinus .. Thet som hörer til besnida, rwna (dvs. kastrera), gälla, och snöpa. Lex. Linc.(1640).
4) [jfr motsv. anv. i mnt. o. t.] preja, ”klå”, skörta upp. Ther skal och ingen (af de värfvade knektarna) Herren eller hans Rådh offuer theris beszoldning besnide eller tuinge. G. I:s reg. 10: 51(1535). For then dell the arbeta och göra, skola the taga en skälig lön, .. och icke besnida eller besuika nogon man j then mottenn. Skråordn. 125(1536). Publicani, thet är Tollröfware, och menige mans armodz besnijdare. Fosz 558(1621).
