BESNIKA, v. -er; se för öfr. SNIKA. vbalsbst. -NING.
Etymologi
[jfr ä. d. besnige; se BE- o. SNIKA]
(†) visa snikenhet mot; preja, skörta upp. Om tu någhot sälier tinom nästa, eller någhot köper aff honom, skal ingen besnijkia sin brodher. 3 Mos. 25: 14 (Bib. 1541; Luther: vberforteilen). Så besnijkie nu ingen sin nästa. Därs. 17. The heligas .. Canonizatio (är) icke annat .. än itt vppenbara Påwans bedrägerij och besnikning. Falck Underv. 198 b (1558). Thet brödhet är litet, som then fattighe leffuer widh, then honom besnijker, han är en moordare. L. Petri Sir. 34: 25 (1561).
Särskild förbindelse:
BESNIKA IFRÅN. [jfr ä. d. besnige een nogle penge fra] (†) snåla sig till (ngt) af (ngn), bedraga (ngn) på (ngt), frånnarra; jfr AFSNIKA, BEDRAGA IFRÅN. Besnijka någrom ifrå hans deel. L. Petri Sir. 41: 20 (1561).
