BESOCKRA besok4ra, i Sveal. äfv. 032, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[sannol. efter t. bezuckern; se BE- o. SOCKRA]
sockra.
a) (numera nästan bl. sockerbag.) strö socker på; öfverdraga med socker. Candera, besåckra. Serenius (1734; under candy). En sådan smörjning och besockring .. af formen gör, att .. massan under bakningen får en .. slät yta. Grafström Kond. 248 (1892). Därs. 264.
b) (†) mer l. mindre bildl.: göra söt, försötma, förljufva. När man, jämte maat, in glada miner bär, / Tå maten kryddad nog och bäst besåkrad är. Kolmodin Qv.-sp. 1: 23 (1732); jfr a. Synden besåckras med lust. Salvius Brud- o. grafskr. 39 (1735, 1757).
