publicerad: 1907
BETINGNING betiŋ4niŋ, i Sveal. äfv. 032 (beti´ngning Weste; bet`inngning Almqvist), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr d. betingning, t. bedingung]
1) [jfr motsv. anv. i t.] (†) till BETINGA 1: öfverenskommelse, aftal, uppgörelse; jfr BETINGANDE 1 slutet. Skole Kyrkiowärderna (i Sthm) .. eij .. göra någen betingning medh Byggmästare, Timbermän, Muurmestare eller andra Embetzmän (dvs. handtverkare), medh mindre thet skeer i ens Borgmästares (Förmans) närwaro. KOF II. 2: 517 (1627). Betingningar, som väl Konung Gustaf, uti Rikets beträngda tilstånd, då måste ingå, men som han dock ett par år derefter fann sig nödsakad at bryta. P. J. Bergius Intr. i VetA 1758, s. 11. Fryxell Ber. 6: 187 (1833).
2) [jfr motsv. anv. i t.] (†) till BETINGA 2: underhandling, ackorderande, köpslående. Ändteligen efter en tre-åra möda vinner han (dvs. Damon) platsen (dvs. Iris hjärta, som liknats vid en fästning,) med betingning: han blir hennes man. Dalin Vitt. II. 6: 44 (1736); jfr slutet. Erik (af Pommern sökte) .. vinna mot det lilla Holsten med Rättegång och betingningar hvad han ej förmått med hela sin Monarchies krigshärar. Dalin Hist. 2: 634 (1750). Gammal gifver sig i handel med en Bonde .. och under betingningen säger til Bonden, at han .. skulle skynda sig til Iarlen. Lagerbring 1 Hist. 2: 10 (1773). — särsk.: dagtingan, kapitulation; jfr BETING, n. 1 a. Med betingning eller Capitulation antvardade (höfvidsmannen) Slottet i Härtigarnas händer. Lagerbring 1 Hist. 3: 73 (1776).
3) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] (†) till BETINGA 5, konkretare: villkor, förbehåll; jfr BETINGANDE 4 a. Der (dvs. om) een Skattebonde försäljer sin jordh med den betingningh, att honom medgifs på dess ägor att byggia uth. RARP 4: 592 (1651). Arbetet anförtroddes, utan betingning, åt en vida mindre förfaren, och följakteligen förment mindre kostsam Konstnär. Tessin Bref 2: 234 (1754). Alla de clausuler, betingningar och vilkor, som där (dvs. i ett testamente) utsättas, (böra) noga i akt tagas och efterlefvas. Oelreich 486 (1755). Åtskillnaden mellan en arf-Konung och den, som blott mot vissa betingningar utvaldes. Dalin Hist. III. 2: 278 (1762). Kindblad (1867).
4) [jfr motsv. anv. i t.] (i sht filos., mindre br.) till BETINGA 6: förutsättning, villkor; jfr BETINGELSE. Så länge några vissa conditioner och betingningar stå faste. Högström Tankar om Gud 136 (1741, 1773). Bergsmannen, jordbrukaren, manufakturisten, handelsmannen, jägaren, fiskaren trädde fram, alla under de olika betingningar som lokal och deraf föranledda särskilda behof föreskrefvo för deras verksamhet. Geijer I. 7: 362 (1847). Abstraktionen .. har .. sin gifna plats såsom betingning för allt religiöst samfundslif. Wikner Upps. i rel. ämnen 72 (1871). Wägner Filos. hist. 183 (1886).
5) (mindre br.) filos. till BETINGA 7: grund; jfr BETINGELSE slutet. Betingning eller grund (är) .. det, hos eller genom hvilket ett annat är eller tänkes. Ribbing Log. 7 (1870, 1879). Ljuset själft kommer från det Förnuft, som står öfver vetenskapen såsom betingningen står öfver det betingade. Norström Hvad är sanning? 31 (1899).
6) (knappast br.) (gjordt) antagande (se d. o. II 3 slutet), hypotes; jfr BETINGANDE 4 b. Dalin (1850). Kindblad (1867).
Ssgr: (5) BETINGNINGS-FÖRHÅLLANDE030~0200. (mindre br.) Det som ger lifvet dess värde, har en gång associerat sig med den lifsåskådning vi fått, och det förefaller oss som om denna förknippelse vore .. ett betingningsförhållande — hvad den icke alltid är. Larsson Stud. o. med. 158 (1898, 1904). —
(6) -SATS~2. (numera knappast br.) antagande, hypotes. Betingnings eller Hielpe-Satser; Dem Philosophi undertiden antaga til at reda sig ut i de svårigheter, hvilka de äljest icke se sig i stånd at kunna uplösa. Högström Tankar om Gud 38 (1741; uppl. 1773: Förslags-meningar). Weste (1807). Dalin (1850). —
(till BETINGA 3 b) -SEDEL. (†) beställningssedel. Hvad här om (boktryckares) namns och (trycknings-)orts utsättande förordnas, gälle dock ej för Notificationer och Sorgbref, Formulairer, Betingningssedlar med mera af dylik beskaffenhet. Tryckfr.-förordn. 1812, 1: 10. —
(3) -VIS. (†)
a) n. i förb. i betingningsvis, i villkorlig form, hypotetiskt. David brukar här ett maner at tala, som synes vtfalla; anten i betygans-wis: När Tu .. kommer til mig: .. eller ock i betingnings-wis: Så länge Tu kommer til mig. Sahlstedt Hofart. 40 (1720).
Spoiler title
Spoiler content