BETROLLA, v. -ade; se för öfr. TROLLA.
Etymologi
[af BE- o. TROLLA; jfr t. bezaubern, eng. bewitch]
(†) förtrolla, förhäxa. Schroderus Hoflefv. 69 (1629). (Kättaren Markus) betrullade Qwinfolken, särdeles the som förmögne wore, at the fattade til honom Kärleek. Dens. Osiander 1: 117 (1635). Några Trullkäringar blefwo rögde och i Hächtelse satte, för det att dhe högbem:te Hertigz Furstinna medh sin onda Konst hade förwirrat och betrullat. S. Stehn (1683) hos I. Erici Föret. 1. Det förmäles och, at Heraclius slaget sig på spådom och Trullkonst, och låtit sig af Diefwulsk spökeri betrulla. Dryselius Monarchsp. 274 (1691).
