SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1908  
BETYGA bety4ga, i Sveal. äfv. 032 (bety´ga Weste; bet`yga Almqvist), v.1 -ade. vbalsbst. -AN (se d. o.), -ANDE (se d. o.), -ELSE (se d. o.), -NING (se d. o.).
Etymologi
[fsv. betygha (betyghia), liksom ä. d. betyge af mnt. betugen, af be- (se BE-) o. tugen (se TYGA, vittna; jfr äfv. TYG, vittne); jfr holl. betuigen, mht. beziugen, bevisa (med vittnen l. indicier), t. bezeugen samt bezeigen, med hvilket ord bezeugen ofta förväxlats, i sht under 1600- o. 1700-talen (se Grimm, Heyne D. wb. o. Paul D. wb.). Bet. 6 o. 7 torde bero på förväxling med BETYDA föranledd dels af öfverensstämmelsen i betydelse mellan nedanstående mom. 1 o. 2 samt BETYDA 2, dels af den i sht i vissa dial. förefintliga likheten i ljud mellan de båda verben]
(i sht i skriftspr.)
1) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. d., mnt., holl. o. t.] eg.: vittna (om), bära vittne(sbörd) om; jfr BETYG I.
a) med personsubj.
α) (†) aflägga (muntligt) vittnesmål, vittna.
α') [jfr fd. oc betydhe han hannem thet po met two syn husfrves arffuinge] i uttr. betyga emot l. uppå l. (ut)öfver ngn, vittna mot ngn; öfverbevisa ngn om (ngt); med sakobj. l. följ. att-sats: med sitt vittnesbörd styrka ngt mot ngn, vittna mot ngn att ... (I) betyghen .. offuer idher sielfua, athi ären theres barn som propheterne dråpo. Mat. 23: 31 (NT 1526; öfv. 1774: vittnen I på, Luther: gebt yhr vbir euch selbs tzeugnis, Vulg.: testimonio estis, gr. μαρτυρεῖτε ἑαυτοῖς). Thå sadhe Pylatus till honom, Hörer tw icke hurw mykit the bethygha emoot tigh? Mat. 27: 13 (NT 1526; öfv. 1907: vittna mot, Vulg.: quanta adversum te dicunt testimonia, gr. πόσα σου καταμαρτυροῦσιν). Hans (dvs. förrädaren Peter Pathins) sak är icke alstingis saa clar som han til æffwentyrs föregiffwit haffwer vtj danmark som wj honum wtöffwer betygia kwnne med erlige riddherssmendz menn. G. I:s reg. 4: 14 (1527). Hans hustru hadhe lettett löpa sin onyttugha mundh på monghen erligh man, som godhe wyttne in för retten thet vppå henne betygadhe. BtFH 2: 190 (1566). Meer af ondska än sanningh hade de alla betygat emoott henne (sade hon). Växiö rådstur. prot. 1662, s. 79. Swedberg Cat. 137 (1709).
β') med personobj.: i vittnesmål uppgifva ngn ss. l. bevisa ngn vara den brottslige. Om klackaren (dvs. belackaren) inthet kan betyga sin sagesman, då moste han stå derföre (dvs. för det utspridda ryktet). RP 3: 152 (1633).
β) [jfr lat. testificari o. gr. μαρτυρεῖν] (i religiös stil) aflägga vittnesbörd l. bekännelse (inför ngn) om (ngt l. att ngt förhåller sig så l. så); numera nästan bl. med följ. att-sats l. neutralt pron. l. (mindre br.) annat abstr. obj.; ofta närmande sig bet.: förkunna, bekänna (jfr 2). Thet embete som iach annammat haffwer aff herranom Jesu, till ath betygha Euangelium om gudz nadhe. Apg. 20: 24 (NT 1526; öfv. 1907: vittna om, Luther: betzeugen, Vulg.: testificari, gr. διαμαρτύρασϑαι). En stoor hoop .. hwilkom han vthtydde och betygadhe gudz rike. Apg. 28: 23 (NT 1526: öfv. 1907: vittnade om, Luther: betzeugete). Anden är then som betyghar ath anden är sanningen, Ty ath tree äro som witna j himmelen, fadhren, oordet, och then helghe ande. 1 Joh. 5: 6 (NT 1526; öfv. 1883: vittnar, Luther: zeuget, Vulg.: testificatur, gr. ἐστὶ τὸ μαρτυροῦν). The fremmande som vthaff thin kerlek betyghat haffua in för församblingen. 3 Joh. 6 (NT 1526; öfv. 1780: vittnat om, Luther: zeuget, Vulg.: testimonium reddiderunt, gr. ἐμαρτύρησαν). The (dvs. lärjungarna) skulle thet framdeles betygha for heela werldenne ath han war vpstonden. O. Petri 2 Post. 82 a (1530). At the (dvs. martyrerna) tin son .. bekende och betyghade. Mess. 1537, s. E 2 b. Tå nu Mose alt thetta vthtalat hadhe til hela Israel, sadhe han til them, Legger på hiertat all the ord som iagh betyghar idher j dagh. 5 Mos. 32: 46 (Bib. 1541; öfv. 1904: gör till vittnen mot eder, Luther: bezeuge, Vulg.: testificor, Sept. διαμαρτύρομαι). Iagh (dvs. Johannes Döparen) hadhe wäl, / Om ett Lamb betygat medh skäl, / Tå iagh i thenne werlden war. Sigfridi F 4 a (1619). At betyga samma sin tro, .. så kallade hon sin son Kain. Swedberg Schibb. 56 (1716). Jag betygar och bekenner thet vppenbarligen, och drager ther ei sky före. Schenberg (1739; under profiteor). (Kyrkan är) constituerad och betygad .. genom hans (dvs. Kristi) vittnen och bekännare. Biogr. lex. 18: 244 (1850). Rudin 3 Evigh. 1: 379 (1882, 1895).
γ) intyga, vitsorda, förklara; styrka, bestyrka; numera i sht i vissa (formulär till) intyg, vittnesmeningar o. d.; stundom närmande sig l. öfvergående i 2. Att inkomsten nästföregående år icke öfverstigit hvad här ofvan uppgifvits, betygas på heder och samvete (klausul i det vanliga formuläret till själfdeklaration). Att (N. N.), född den .., åtnjuter medborgerligt förtroende, betygar l. betygas (formulär till frejdbetyg). Wij Göstaff .. Bekienne och betyghe medh thette breff .. Atth ... G. I:s reg. 1: 80 (1523). Wij såghom och betyghom ath fadhren haffuer sendt sonnen, werldenne till en frelsare. 1 Joh. 4: 14 (NT 1526; öfv. 1780: vittne, Luther: zeugen, Vulg.: testificamur, gr. μαρτυροῦμεν). Thetta weet iagh, och betyghar thet, sägher Herren. Jer. 29: 23 (Bib. 1541; Luther: zeuge, Vulg.: sum testis, Sept.: εἰμὶ μάρτυς). Köpa åkrar för penningar, och bebreffua, försigla, och betygha. Därs. 32: 44 (Bib. 1541; öfv. 1784: taga vittnen thertill, öfv. 1904: tillkalla vittnen, Luther: bezeugen, Vulg.: testis adhibebitur, Sept. διαμαρτύρῃ μάρτυρας). Vi effterskrefne .. betyge och göre vitterligit uthi thette vårt brefs och förskrifnings krafft .., att ... RA 1: 717 (1560). Thetta alt weta the wäl, och kunna betygha, som nu äro .. til ålders komne. L. Petri Kyrkost. 2 b (1566). Att thenne förbe(nämn)de afschreft är lika lydandes ord från ord med sielfve originalet, .. betyge vi eftherschrefne med våre egne händer här underschrifvit. RA 3: 175 (1593). Hwilket (dvs. egensinnighetens skadlighet) Hedningarna .. medh Exempel och Lefwerne nogsampt betyga. Schroderus Uss. A 2 a (1626); jfr b. (Johan Ulff) betygede med en eedh att han alldrig hade wist af det Priuileg(ium). RARP 1: 25 (1627). Hwilket alt med Biskopens eller hans utskickades, samt Kyrckiones Föreståndares Underskrift, i Kyrckioboken antecknas och betygas skal. Kyrkol. 19: 17 (1686). Hans Maij:t (har) tilsagt honom, at han skall blifva Baron, ock det kan jag på min Ed betyga. 2 RARP 3: 118 (1723). Som härmed betygas. Sahlstedt (1773). Att detta bo, med egendom och gäld är riktigt uppgifvit, .. betygas under Edlig förpligtelse. Ekdahl Jur. brefsaml. 11 (1833; klausul i formulär till bouppteckning). Att Pigan G. T. .. fullgjort sina sysslor till mitt fullkomliga nöje, vill jag härmed hafva betygadt. Björklund Brefst. 84 (1851). Satser, som visa ordet uti andra förbindelser än de redan skriftligt betygade. Cederschiöld Fordr. på en hist. ordb. 15 (1894). Västbo H(ärads) R(ätt) (fann) .. lagligt förelägga Pettersson att, om han förmådde, med ed sig värja och betyga, att han icke d. 30 ”sistlidne” juni i närheten af Gislaved dödat eller forslat och undandolt den i målet ifrågakomna älgen. 1 NJA 1904, s. 481. — särsk.
α') (†) visa, ådagalägga; uppgifva, konstatera. (Jesus) betygade hwarföre hans Läriungar icke fastadhe, såsom Johannis Läriungar. Sum. t. Luk. 5 (Bib. 1618). En förnemligh Skribent betygar, at Keyser Augusti Familie hafwer hafft stoor Olycka för Hoorkonor skuld. Schroderus Albertinus 2: 264 (1638). Hwad desse gyllende Äplen hade att betyda .., skole wi längre fram betyga. Rudbeck Atl. 1: 348 (1679).
β') [jfr mnl. hier of en weet niemen tware dan wi: hoe souden wijt dan betughen] (†) styrka sanningen l. riktigheten af (en beskyllning o. d.); bevisa (att ..). Han hadhe sådane oqwemens ord och rychte latedt sig oförwarlige vndfalle .. thet (dvs. hvilket rykte, näml. att motparten var en uppenbar tjuf) han jcke betyga kunde. G. I:s reg. 7: 52 (1530). Kan hin medh witnom betyghe, att han eij gat eld uthsläcke föruthan granna och någranna hielp. Lagförsl. 222 (c. 1609). Ingen af alle sine förskrefne grofwa beskylningar hafwer (han) kunnat betyga. Adlersparre Hist. saml. 2: 316 (1652). Men at iag något skattebref borttagit, skall aldrig kunna betÿgas. Växiö domk. akt. 1709, nr 78.
δ) [jfr t. sich feindselig bezeigen] (†) refl. (jfr b δ) med adjektiviskt predikativ: visa sig sådan l. sådan; jfr BETE, v.1 II 2 a α. Then andra dagen betygade jag mig något modigare. Humbla 53 (1740).
b) [jfr fsv. thz betyger the borger starka som nw alla falla til marka, äfvensom motsv. anv. af t. bezeigen (jfr 3)] (nästan bl. i högre stil) med sakligt l. ss. sakligt tänkt subj.: utgöra bevis l. vittnesbörd om l. bevis på; (be)styrka; (be)visa; intyga. G. I:s reg. 17: 601 (1545). Hela Christi bådhe lärdom och leffuerne betygadhe så klarligha, at han här på werldenne sökte hwarken Herradöme eller annat sådant. L. Petri Chr. pina C 5 a (1572). Dialogvs Om then förwandling som medh Messonne skedde, .. Scriffuin Aff Erchebiscop Lars j Vpsala, Anno 1542. såsom hans egin handz stijl betygher (1587; i titel). Ingen uthaf oss twiflar ther om, att wij ju hafwe en mechtig fiende (i Ryssland), elliest betyga och hans macht the många af honom öfwerwunna nationer. Gustaf II Adolf 177 (1617). Såsom effterskreffne Exempel betygar. Arvidi 166 (1651). At hon (dvs. äldre västgötalagen) är vrgammal, betyger målet. Stiernhielm VgL Föret. 1 (1663). Extractet Nr 7 betygar att uppå 12 åhrs tijdh resterar SlåttzStaten 94629 daler Silfwermynt. HSH 31: 12 (1663). Följande Nomina betyga, at man i stället för K jämväl vnderstundom kan bruka C. Giese Sprachm. 1—3: 470 (1730; t. bezeugen). Som then heliga Skrift betygar. Lind (1749; under bezeugen). Måste icke, såsom ock erfarenheten betygar, det andliga lifvet i församlingen .. helt och hållet utslockna (om församlingens ledare upphör att gifva ett godt föredöme)? Flensburg Kyrkl. tal 314 (1879). (Per Gynt) är af med det, som ger minnenas brokiga bilder verklighet, det som betygar oss att icke allt är en villa, att lifvet är allvar. Larsson Stud. o. med. 27 (1891, 1899). Jag (vill) meddela några sånger af olika slag, hvilka gå ut på att betyga Lauras värklighet. Wulff Petrarcabok 170 (1905). — särsk.
α) [jfr motsv. anv. i ä. t.] (†) utgöra vittne l. bevis (till förmån) för (ngn); närmande sig bet.: bevisa (ngn) vara oskyldig. Så warder migh mijn rettferdigheet betygandhes j dagh eller morghon. 1 Mos. 30: 33 (Bib. 1541; öfv. 1904: skall min rättfärdighet vara mitt vittne, Luther: wird mir mein Gerechtigkeit zeugen, Vulg.: respondebitque mihi cras justitia mea).
β) (†) med prep. om (jfr 2 b): bära vittne om, vittna om. (Af Babels torn blef) intet annat qwart .. än blotta nampnet, som betygade och betygar om theras fåfengio och galenskap (som byggde därpå). L. Petri Kyrkost. 20 a (1566). Schroderus Osiander 2: 655 (1635).
γ) [jfr t. bezeigen] (†) utgöra (ett) tecken till l. på (ngt); röja, utvisa. Rödt watn betygar jern. Grönt gifwer jern med koppar förblandat tilkänna. Hiärne 2 Anl. 9 (1702).
δ) refl. (jfr a δ).
α') visa sin tillvaro, taga sig uttryck, manifestera sig. Kärleken behöfver betyga sig i och nära sig med symboler. Beskow Pred. 209 (1901). Det enklaste, det vissaste af kristendomen, det som betygar sig inför ditt eget samvete. Rudin Ord t. ungd. 3: 37 (1903).
β') i uttr. betyga sig som, visa sig som, visa sig vara. Våra dagars impressionism .. saknar oändlighetsbakgrunden, därmed betygande sig som realismens dotter i rätt nedstigande led. Vetterlund Stud. o. dikt. 69 (1894, 1901).
2) [jfr motsv. anv. i holl. o. t. samt lat. testari (contestari, protestari) o. testificari, gr. μαρτυρεῖν] afgifva försäkring(ar) om, (högtidligt) försäkra, bedyra; (bestämdt) förklara; (fullt o. fast) påstå; säga; i ä. ex. stundom svårt att skilja från 1. Heligt, edligen betyga. Betyga sin oskuld. Jesus .. betyghadhe och sadhe, Sannerligha sannerligha sägher iach idher, ath en aff idher skall förrådha mich. Joh. 13: 21 (NT 1526; Luther: zeugete, Vulg.: protestatus est, gr. ἐμαρτύρησεν). Therföre betyghar iach idher på thenna daghen ath iach oskyllugh är för alles idhers blodh. Apg. 20: 26 (NT 1526; Luther: zeuge, Vulg.: contestor, gr. μαρτύρομαι). Vi .. betygade inför Gudh och hans k(ungliga) M(ajestät) .., at vi .. vilie faste .. blifva vidh then troskap .., som vi hans Nådh .. svorit hafve. RA 1: 617 (1552). Betygade och riksens canzelär mäd gråtande tårar och en svoren edh sig vilia våga lif och blodh för then sanna religionen skull. Därs. 3: 38 (1593). Vallentin betygade vidh sin halss, att han aldrig haffver hört förbudet. RP 3: 292 (1633). Offentliga betyga. Lex. Linc. (1640; under protestor). Han hade både med ord betygat, och med gerningar bewist sig wara Guds Son. Spegel Pass. 269 (c. 1680). Jag betygar vid Gud. Serenius (1734; under vow) [jfr t. etwas bei Gott bezeugen]. (R.) var nu .. min Man, och jag älskade honom, som jag upriktigt kan betyga, rätt ogement. Ågren Gellert 44 (1757). Detta allt betygar jag, så sannt (mig Gud hjälpe till lif och själ). Lundequist Jur. handb. 66 (1832; klausul i formulär till ed af ägare för erhållande af certifikat å lasten). Hvad betygar du nu slutligen om allt det, som i trons artiklar innehålles? Jag betygar, att det alltsammans är visserligen sant. Kat. 1878, nr 165; jfr b α. ”Var det du, din slyngel?” ”Nej,” betygade denne, med all den trovärdighet, som stod honom till buds, ”jag försäkrar magistern, att ...” Svahn Öfversitt. 1: 301 (1898). Då skall jag betyga för dem: ”Jag har aldrig känt eder ...” Mat. 7: 23 (öfv. 1907). — särsk.
a) i numera obr. förb. Om tu förgäter Herran tin Gudh, och fölger andra Gudhar effter, .. så betyghar iagh j dagh offuer idher, at j skolen slett förgåås. 5 Mos. 8: 19 (Bib. 1541; Luther: bezeuge ich vber euch, Vulg.: prædico tibi, Sept. διαμαρτύρομαι ὑμῖν). General Staterne .. betygade sig angelägna om Sverjes välferd. Nordberg K. XII 2: 143 (1740).
b) med prep. om (jfr 1 b β).
α) (numera mindre br.) afgifva försäkringar om (ngt), försäkra l. förklara med afs. på (ngt). Therföre lät Cardinalen vthgå een wijdlöfftigh Skrifwelse, theruti han .. widlöffteligen betygar om sin Kärleek emot sitt Fädernesland Tydskland. Schroderus Osiander III. 2: 59 (1635). Paulus .. betygade om sitt förhållande till menniskors dom ..: Mig är det en ringa ting att jag varder dömd af eder. Thomander Pred. 1: 369 (1849). (Det har) om honom betygats, att han i de kretsar, med hvilka han kom i beröring, blef en afhållen och uppburen personlighet. Paulson Minnestal 84 (1899).
β) (†) med saksubj.: utgöra ett jakande l. affirmativt uttalande om (ngn l. ngt). Syllogismi äro antingen bejakande, eller de som betyga något om Subjectum; eller nekande, som icke tilstå något om det samma. Molander Förn. 43 (1762).
3) [jfr ä. d. att betyge ther mett theris store tacknemmelighedt o. motsv. anv. i holl. samt t. bezeugen, bezeigen; jfr BETE, v.1 I 4 b o. c] om ådagaläggande af viss känsla, egenskap o. d.: gifva uttryck åt, lägga i dagen, ådagalägga, visa, bevisa; uttala; numera bl. i fråga om sådana känslouttryck som bestå i ord, åtbörder o. d.; jfr BETYG II. Betyga ngn sin (hög)aktning, vördnad, erkänsla, tacksamhet, gunst, välvilja, vänskap, tillfredsställelse, sitt deltagande, misshag, missnöje osv. Betyga sitt välbehag för, äfv. (i sht förr) (e)mot ngn. Betyga sin sorg, glädje, förundran, förvåning öfver ngt. N. N. ber att härmed få betyga sin tacksamhet för den vänliga hågkomsten på sjuttioårsdagen. Man (kan) betyga Regeringens och Rådets benägenheet till en säker och reputerlig fredh. RP 3: 213 (1633); jfr 2. (K. M:t) Betyghade ock der hoos en stor hugnadh öfwer alles godhe wälstånd. RARP 6: 287 (1658). Iagh .. betygar min hiertans glädie öfver, at iagh förnummit Min hiertans Syster, som nyligen varit besvärat med elacka flyssor, åter vara helt bettre igen. Carl XII Bref 47 (1701). Hon (dvs. Batseba) månde alraförst sin wördnad diupt betyga. Spegel Sal. 8 (1711). Han (dvs. den som skrifver kärleksbref) begynner med sjelfva saken, samt de motiver och orsaker, som .. likasom tvinga honom, at betyga den upriktiga kärlek, Han hyser för den personen. Biurman Brefst. 56 (1729, 1767). (K. M:t) täktes .. emot oss betyga Sit nådiga välbehag öfver det underdåniga .. trohets vedermäle, vi vid .. Kron-Prinsens vagga nedlagt. Publ. handl. 11: 616 (1779). Under betygad ånger och löfte om bättring. Handb. 1811, s. 137. Tillåt mig .. att ännu en gång betyga min erkänsla. Tegnér 5: 169 (1818). (Han) betygade .. sin smärta deröfver, att Hennes Majestät misskänt hans tänkesätt. Franzén Minnest. 2: 100 (1823). Hon .. betygade med ett uppmuntrande leende eller ett slag på axeln sitt bifall, då vi sade något, som behagade henne. Ljunggren Resa 45 (1871). Motionären i ämnet .. gjorde mig efter sakens slut ett besök för att betyga mig sin aktning. De Geer Minnen 1: 203 (1892). — särsk.
a) (†) med obj. som betecknar uttryck för viss känsla, ss. yttrande, gest o. d.: åstadkomma, göra; uttala, säga. Om Ridderskapet ock Adelen på något sätt kunde betyga sådanne värckelige prof af deras ärkändsamhet, som Eders Excellence det förtiänar. 2 RARP I. 2: 267 (1720). En Barberare, .. hvilken .. mig många behageligheter betygade. Humbla 83 (1740). De ringare (japanerna) betyga emot sina förmän djupa .. bugningar ... Emot sina likar betyga de altid höfliga hälsningar och afskedstagningar. Thunberg Præs. i VetA 1784, s. 7. Presidenten .. (framträdde) och betygade den nya Hof-Rättens underdåniga tacksägelse. Cronholm Små bref 49 (1865).
b) (†) (i handling) visa l. ådagalägga (en känsla, en egenskap o. d.); låta (ngn) erfara l. röna; röja. Min begerelse och lengtan till att kunna min K(äre) H(err) Fader uthi verkedh betyga, att jagh ähr honom en tacksam sohn. Oxenst. brefv. 8: 54 (1631). Then kärlek, som Guds Son hafwer på sit kors betygat emot os. Spegel Pass. 25 (c. 1680). Den oförtrutne möda, berömmelige omsårg ock stora flijt, samtelige Herrar Riksens Råd betygat. 2 RARP 3: 250 (1723). Om jag får den nåden at betyga min nit för min Öfverhets egna Ögon. Dalin Arg. 1: 22 (1733, 1754). Hit intil hade våre förfäder betygat en fullkomlig välvilja emot Christendomen. Lagerbring 1 Hist. 1: 506 (1769). Han, hvars lif var nyss liksom förbi, / Betygade en matlust utan like. Strandberg 4: 134 (1857).
c) (†) med saksubj. (En skenhelig person) Hvars inra människa, af andlig högfärd gäser, / Fast dess utvärtes min, betygar ödmjukhet. Triewald Lärespån 21 (c. 1710).
4) [kanske utveckladt ur 2; jfr motsv. anv. i ä. t.] (†) (allvarligt l. högtidligt) förmana. (Petrus) betyghade medh mongom androm oordhom och förmanadhe them. Apg. 2: 40 (NT 1526; öfv. 1883: besvor, Luther: betzeuget, Vulg.: testificatus est, gr. διεμαρτύρατο). Tå sadhe Herren til honom, Gack nidher, och betygha folkena, at the icke trädha fram til Herran. 2 Mos. 19: 21 (Bib. 1541; Luther: zeuge dem Volck, Vulg.: contestare, Sept.: διαμάρτυραι). Tina Propheter som them betyghade, at the skulle vmwenda sigh til tigh. Neh. 9: 26 (Bib. 1541; öfv. 1792: förmanade, Luther: die sie bezeugeten, Vulg.: contestabantur, Sept.: διεμαρτυροῦντο). Iagh betyghar för Gudhi och Herranom Jesu Christo, och för the vth koradhe Änglar, at tu håller thetta. 1 Tim. 5: 21 (Bib. 1541; NT 1526: förmanar, öfv. 1907: uppmanar dig allvarligt, Luther: betzeuge, Vulg.: testor, gr. διαμαρτύρομαι). (Prästen) skall betyga och allvarligen tillsäga .. oomvända syndare, att de icke måga fördrista sig att träda fram till Herren (vid nattvardsbordet). Schartau Pred. 175 (1821).
5) [med anslutning närmast till 1; sannol. efter t. bezeugen, bezeigen; jfr BETE, v.1 II 1 a γ] (†) om Gud: gifva (ngn) bevis för sin närvaro; uppenbara sig för (ngn); i pass.: uppenbaras för (ngn), låta se sig af (ngn). Tedhan wil iagh betygha tigh, och tala medh tigh, nemligha vthaff Nådhastolenom. 2 Mos. 25: 22 (Bib. 1541; öfv. 1904: uppenbara mig för dig, Luther: dir zeugen); jfr: Betygha .. Thet är, Ther widh såsom widh itt wist tekn och witnesbyrd will iagh låta tigh weta at iagh är til städhes, så at iagh ther talar. Glossa t. 2 Mos. 25: 22 (Bib. 1541). Ther (dvs. i tabernaklet) wil iagh Israels barnom betyghat och helghat warda j minne herligheet. 2 Mos. 29: 43 (Bib. 1541; öfv. 1904: uppenbara mig för).
6) (†) = BETYDA 3 a β. The Giässerne här målat stå, / Gemene man betygha må. / .. Men Vlfwen han betyger här / En Prophet som falsker är. Sigfridi L 2 b (1619). De 3 Soler betygade de 3 Herrar Octavium, Antonium och Lepidum. Dryselius Monarchsp. 145 (1691).
7) (†) = BETYDA 5 b. Förehållandes honom om han weste hwadh ehn sådan grof beskyllning hadhe att betÿga. Växiö rådstur. prot. 1697, s. 306.
Särskild förbindelse:
BETYGA ÖFVER. (†) särsk. till 1 a α α': öfverbevisa (ngn om ngt); jfr ÖFVERBETYGA. Jach tuiflar intit ath titt eghit samuit betygher tich thz offuer ath tw liugher j thin eghin hals. O. Petri P. Eliæ a 3 a (1527).
Spoiler title
Spoiler content