BIGAT bi4gat, stundom biga4t (b`igát Almqvist), äfv. BIGART bi4gart, ngn gg BIGOT bi4got, r. (l. m.); best. -en.
Etymologi
[y. fsv. bigot, sås? gelé? (VittAMB 1885, s. 3 ff.), liksom ä. d. bigad, rätt af suggspenar(?), af mnt. bigot(e), sås, af bi- (se BI-, prefix1 1 a) o. gote, med biform gate, till geten, gjuta, hälla (se GJUTA); jfr nt. bigöte, sås, t. beiguss (Campe), sås, äfvensom polska bigos, ragu, rätt af finhackadt kött med välsmakande sås]
(bygdemålsfärgadt i Skåne o. Blekinge) viss maträtt af hackadt kött, särsk. aladåb på hackadt kalfkött. Almqvist (1844; betecknadt ss. skånska).
