SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1909  
BIGATA bi3~ga2ta, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr t. nebengasse o. nebenstrasse, eng. bystreet; se BI-, prefix1 2]
mindre gata som leder till hufvudgata, sidogata. Bi-gata eller gränd. Lind (1749; under neben-gässlein). Man sträfvar .. i de större städerna att gifva hufvudgatorna så goda lutningsförhållanden som möjligt, äfven om bigatorna därigenom .. ej skulle komma i direkt förbindelse med hufvudgatan. Tekn. tidskr. 1892, s. 65. Ett hus, som låg vid en bigata. Geijerstam Vilse 33 (1897). Ossian-Nilsson Barbarsk. 280 (1908).
Spoiler title
Spoiler content