BIGESCH bigä4ʃ, ngn gg -e4ʃ, r. l. m., i fråga om ä. förh. äfv. PIGESCH pigä4ʃ, ngn gg -e4ʃ, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(äfv. skrifvet biguesch(e), biguèche, äfvensom piguesch(e), piguèche. — big- DA 1825, nr 234, s. 3, Tj.-regl. 1889, s. 54, GHT 1896, nr 242 B, s. 2, m. fl. pig- SP 1781, s. 1030, Sthms modejourn. 1843, nr 11, s. 8, S. Elkan i GHT 1909, nr 60, s. 3, m. fl. biqu- Hallman Förf. 110 (1881; efter handl. fr. 1858; väl tryckfel för bigu-))
Etymologi
[af magyariska bekes, pälsrock, sannol. gm förmedling af t. pekesche, pikesche o. polska bekiesza; med afs. på växlingen mellan b o. p jfr BAGAGE, BANKETT, sbst.1, BANKRUTT m. fl.]
(numera bl. mil., se slutet) lång, med snören o. tofsar prydd lifrock. SP 1781, s. 1030. En mörkblå Polsk Råck eller Piguesche. DA 1793, nr 67, s. 3. Den hvita pigueschen. Lustspel i en akt af Doktor C. Toepfer .. Öfversättning. Tillgren (1839; boktitel). Jagtkostym. Pigesch af ljust kläde med rundade skört och dubbla fickor, den lägre med bredt ficklock; bred fällkrage, vida, men nervid handen tätt åtsittande, ärmar och en rad stora blanka knappar. Sthms modejourn. 1843, nr 11, s. 8. (G. IV A. som sjuårig kronprins) iklädd mörkblå pigesch med guldgaloner och sleifer. S. Elkan i GHT 1909, nr 60, s. 3. — särsk. mil. lång, med snören o. tofsar prydd uniformsrock för officerare o. underofficerare, tillåten ss. daglig dräkt vid vissa svenska kavalleriregementen o. motsvarande infanteriets syrtut. Hallman Förf. 110 (1881; efter handl. fr. 1858). Syrtut eller biguesch får till alla uniformsdrägter begagnas i stället för kappa under tjenstgöring vid trupp, då manskapet begagnar kappa. Tj.-regl. 1889, s. 54. (På en gata i Konstantinopel) komma några officerare, tillhörande Kurdregementet, .. Klädda i långa blåa bigescher med en mångfald af silfversnören, knappar, gehäng, dolkar, sablar. GHT 1896, nr 242 B, s. 2.
