BIKULTUR bi3~kultɯ2r, sbst.2, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
trädg. kultur l. odling på trädgårdsland l. dyl. hvilken icke är den egentliga, utan hvarvid jorden blott användes, tills hufvudkulturen fordrar hela utrymmet; mellankultur. Abelin M. trädg. 37 (1902). I midten på denna (dvs. den upplagda jordkammen) läggas .. gurkkärnorna, och jorden användes att börja med till bikulturer. Därs. 80. 2 NF 9: 3 (1908).
