BIPUNKT bi3~puŋ2kt, hvard. ~puŋ2t, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
1) [jfr t. nebenpunkt] (†) punkt l. artikel l. bestämmelse (i kontrakt o. d.) af underordnad vikt som åtföljer l. utgör tillägg till en viktigare; tilläggsbestämmelse. Richz-Cantzleren .. ansågh för gått, dett man fattade för (sv. sändebudet till Tyskland) Grubben ett memorial med een bijpuncht, der uthi man kunde extrema förklara. RP 7: 584 (1639). Giörom witterligit, at .. ett Cartel, emellan oss och Konungen af Danmark .. blifwit träffat, och därtil ännu några Bi-puncter .. blifwit tillagde. Cartel ang. krigsfång. utväxl. 1713, s. A 2 a. Därs. B 2 a. Loenbom M. Stenbock 4: 19 (1765).
2) (föga br.) ort l. plats (å trafikled) af relativt underordnad betydenhet. Trafik mellan en viktig punkt och flera närbelägna bipunkter. Tekn. tidskr. 1896, M. s. 79.
