[jfr holl. bijschrift, ä. t. beischrift; se BI-,prefix1]
(†)
1) [jfr motsv. anv. i holl. o. ä. t. samt BI-,prefix1 1] text som ansluter sig till en tafla, under l. öfver l. bredvid hvilken den är anbragt; inskrift; devis. Cupido .. hafver låtet afmåla i sin skölds silfverfiäld, Diane beläte, med thenne Biskrift: Diane fånge. Stiernhielm Cup. 8(1649). Rel. cur. 53(1682). Runius Dud. 1: 72(1704). Bi-skrift, Adscriptio, inscriptio. Schultze Ordb. 4361(c. 1755). En påskrift, som beledsagar eller finnes jämte en figur, (kallas) biskrift eller omskrift (Legend). G. Adlerbeth i VittAH 2: 88 (1791).
