BLASIIMÄSSA bla3sii~mäs2a, äfv. BLÅSMÄSSA blå3s~mäs2a, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr fsv. Blasius mässedagher (GS 25 (1369)), fnor. blásiimessa, nor. blaasmessa, isl. blásiúsmessa, blásesmessodagr, af BLASIUS, namn på en biskop i Kappadocien, död ss. martyr c. 316, o. MÄSSA, sbst. Formen blås- har gm folketymologi anslutit sig till BLÅSA, v., fsv. blasa]
(i formen blasii- numera endast i historisk framställning; i formen blås(e)-ngn gg i bygdemålsfärgadt spr.) den 3:dje februari. Blasiimessan om aftonen [den 3 Februari 1161]. Hildebrand Sturleson 3: 215 (1871). H. Hildebrandsson i Ant. tidskr. VII. 2: 37 (1883). (Blasius') dag .. kallas ännu ”Blåsmässa” af allmogen, som menar, att blåsigt väder på denna dag skall sedan blifva förhärskande under hela året. Indebetou Sv. alm. 60 (1890).
Ssg: A: BLASIIMÄSSO-30010~ l. BLÅSMÄSSO-DAG 300~2. (mäsze Peringskiöld) [se ofvan] Blasij mäsze dag in emot aftonen, fick Konung Inge the tidender, at Håkon wore dit til Bärgen förwäntandes. Peringskiöld Hkr. 2: 389 (1697; möjl. två ord). Hyltén-Cavallius Vär. 2: XVII (1868: Blåsmesso-dagen).
B: BLASIIMÄSSE-DAG30010~2, se A.
