[jfr t. blason, eng. blazon, af fr. blason, urspr. sköld, af okändt ursprung]
herald.
1) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] sammanfattning af allt som hör till ett heraldiskt vapen; vapensköld. Blason uti wapnar. Spegel Gl. 57(1712). Pfeiffer(1837). Ekbohrn Främ. ord(1904).
2) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] sammanfattning af heraldikens regler; heraldik. Den förra (delen af heraldiken) lärer at rätt indela et Vapn, efter Reglor, eller som det kallas Blason. A. Schönberg i Sv. Merc. 3: 21(1757). Blason, eller Blasoner Konsten. (Gjörwell o.) Bergklint Sam. 271(1775). G. Dalin(1871).
