SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1919  
BONG boŋ4, oböjl. adj. o. adv.
Ordformer
(vanl. skrifvet bon)
Etymologi
[af fr. bon, god, godt, bra, af lat. bonus, god]
1) [jfr d. leve bon; jfr äfv. BONVIVANG] (hvard., numera mindre br.) i uttr. lefva bong, lefva ett gladt o. lustigt lif, festa. Almqvist Am. H. 1: 71 (1840). Ridderstad Samvetet 2: 139 (1851). SN 1918, nr 12-13, s. 10.
2) [jfr motsv. anv. i fr.] (numera föga br.) ss. utrop: godt! bra! Bellman 5: 92 (c. 1775). G. Dalin (1871).
Anm. Det fr. bon förekommer äfv. i åtskilliga utan försvenskning till skrifsätt l. uttal nyttjade uttr., ss. à la bonne heure, eg.: (må det ske) i en lyckosam stund, välan, låt gå, bon sens, sundt förnuft. Det lat. bonus förekommer bl. a. i uttr. bona fide, på god tro, bona officia, välvilliga tjänster.
Spoiler title
Spoiler content