publicerad: 1920
BORROT, adj.
Etymologi
(†) eg.: kardborrlik, sträf l. dyl.; bl. påträffadt i bildl. anv.: gensträfvig, svårhandterlig. Sielfklok, sielfrådande, borrot och obeqwem at komma tilretta med. Swedberg Schibb. 24 (1716). Borrot, het om hofvudet, envis och enstyrig. Dens. Sabb. helg. 208 (1734).
Spoiler title
Spoiler content