publicerad: 1922
BRASSA bras3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
Etymologi
[jfr d. brase, t. brassen; af holl. brassen, liksom eng. brace, v., af fr. brasser, afledn. af bras (se BRASS, sbst.2)]
sjöt. medelst brassarna vrida en rå (o. det därvid fästa seglet) i vågrät riktning (till mer l. mindre sned vinkel mot fartygets medellinje). Brassa rårna, seglen. Spegel GV 71 (1685). Brassa märsseglen efter vinden. Serenius I i i i 2 a (1757). Råerne få aldrig vara längre, än at de under Brassningen kunna passera fritt för hvarannan. Chapman Skeppsb. 66 (1775). Rårna .. kunna brassas i olika ställningar. Witt Skeppsb. 25 (1857). — särsk.
a) i vissa fasta förb. i hvilka hufvudtonen i regel ligger på den adverbiella bestämningen (jfr särskilda förbindelser): brassa back, brassa en rå så att vinden verkar mot det därvid fästa seglets framsida. Dalman Sjölex. (1765). — brassa bidevind. D. Sjöbohm Sjöm. 53 (1787). Brassa bidevind eller skarpt, brassa rårna så, att de göra minsta möjliga vinkel åt lä med fartygets medellinje, och seglen därigenom komma i lämpligt läge för bidevindssegling. Stenfelt (1920). — brassa fullt, gm anhalning af lä brassar vrida rårna så att de därvid fästa seglen fyllas af vinden (sedan man förut legat back l. bidevind). Rosenfeldt Tourville 9 (1698). — brassa fyrkant, förr äfv. brassa i fyrkant, brassa en rå så att den kommer vinkelrätt mot fartygets medellinje. Brassa märs-råerna i fyrkant. Serenius H h h h 4 b (1757). Brassa fyrkant, bringar råerne tvärskepps. Dalman Sjölex. (1765). — brassa fördevind, brassa fyrkant. Stenfelt (1920). — brassa i vinden, brassa lefvande. Röding 1: 381 (1794). — brassa lefvande. Pihlström Skepps aflöpn. 1: 307 (1796). Brassa levande, är att brassa rårna, så att vinden blåser parallellt med dem och kommer seglen att leva eller fladdra. Stenfelt (1920). — (numera föga br.) brassa på rand, brassa lefvande. Möller (1790). Stenfelt (1920). — (mindre br.) brassa på stång, förr äfv. på mast l. på masten, brassa back (så att seglet tryckes mot masten l. stången). Brassa stoor Merssseglet på Mast. Rosenfeldt Tourville 15 (1698). Brassa på Mastan. Därs. 89. (Fartyget) brassade på stång för att invänta de öfriga. SvLitT 1816, sp. 437. — brassa rundt, brassa om. Stenfelt (1920). — brassa skarpt, brassa (dikt) bidevind. Dalin (1850). — (†) brassa ur vinden, brassa fullt. Rosenfeldt Tourville 73 (1698).
b) (hvard., skämts.) bildl. Han såg hur jag i våndan brassade min lekamen, än åt styrbol, än åt babol. J. Wallenberg 215 (1771). Bidevind var hatten brassad. Sehlstedt 2: 102 (1857, 1862).
Särskilda förbindelser (jfr a): BRASSA AF10 4.
1) (†) brassa fullt. Brassa af är at brassa seglet så at vinden fyller när det förut varit upbrassat. Dalman Sjölex. (1765).
2) (föga br.) brassa in. Brassa av, är att brassa förrårna så, att seglen börja leva vid stagvändning för att fartyget lättare skall lova. Stenfelt (1920). —
BRASSA AN10 4. hala an lä brass så att seglet kommer nära intill vinden. Rosenfeldt Tourville 5 (1698). —
BRASSA IN10 4. hala in lä brass(ar) (då vinden drager sig förligare l. då man vill styra högre upp i vinden), brassa skarpare så att rårna komma att stå mera längs med fartyget. Rosenfeldt Tourville 73 (1698). jfr INBRASSA. —
BRASSA OM10 4. (vid vändning l. af annan anledning) gm brassning förändra råns ställning så att den rånock som förut var vänd föröfver, kommer akteröfver, o. tvärtom; brassa rundt. D. Sjöbohm Sjöm. 53 (1787). jfr OMBRASSA. —
1) brassa visst l. vissa segel back, medan de öfriga förblifva brassade bidevind l. fullt, så att de olika seglen till större delen upphäfva hvarandras inverkan på fartyget. Rosenfeldt Tourville 89 (1698). Puke har brassat upp för att gifva alla kamraterna tid att samlas. Wrangel Sv. fl. bok 298 (1898).
2) brassa mindre skarpt, hala upp i brassarna. Dalin (1850). Stenfelt (1920; se under BRASS, sbst.2). jfr (†): Med honom (dvs. K. XI) hoppas vij vår segel snart att breda / Och brassa lofvart op. Rosenfeldt Vitt. 181 (1672; i bild).
Spoiler title
Spoiler content