BREFBÄRARE bre3v~bä2rare l. ~bæ2r-, m.||ig. (jfr BREF-BÄRERSKA); best. -en, äfv. -n; pl. =.
1) (i sht i fråga om ä. förh.; jfr anm. nedan) person som befordrar bref (från afsändaren till adressaten l. bestämmelseorten); öfverbringare af bref; postbud; jfr BREF-BRINGARE, -DRAGARE 1, -FÖRARE, -HAFVARE, -VISARE. VDAkt. 1679, nr 150. (Det) tyckes .. vara för mycket dierft af en Flicka, at skrifva til en okänd Ungkarl, samt at betiena sig af en sådan Brefbärare. Knöppel Mannsschol. 34 (1741). Brefbärare (dvs. personer som verkställde kronobrefbäring) äro i allmänhet fria från Kronoskjutsningar. Branting Förf. 1: 217 (1827). Dalin (1850). Anm. Då ordet i denna bet. användes i fråga om nutida förh., uppfattas det snarast ss. allmännare anv. af 2.
2) af postverket anställd person (tjänsteman af lägre grad) som har till hufvuduppgift att från postanstalt bära omkring ankommande bref (o. vissa andra postförsändelser) till adressaterna; jfr BREF-DRAGARE 2. Holm Sv:s postv. IV. 2: 83 (cit. fr. 1686). För portobref .., som adressaterne icke sjelfve uttaga eller låta afhemta från postanstalt, utan dem tillställas genom brefbärare, hafva adressaterne .. att i brefbärareafgift erlägga Tre öre per st. Posthandb. IX (1858). — jfr LANDT-BREFBÄRARE.
Ssgr: BREFBÄRAR(E)-AFGIFT~20 l. ~02. särsk. (förr) till 2, om viss afgift som adressaten hade att erlägga till brefbäraren för hvarje postförsändelse som gm denne tillställdes honom; jfr -SKILLING. Posthandb. IX (1858; se under BREFBÄRARE 2). Kungörelse, angående upphörande af brefbärareafgiften. SFS 1882, nr 26, s. 4 (i rubrik). —
(2) -EXPEDITION. —
(1) -HEMMAN. (förr) hemman hvars innehafvare hade skyldighet att verkställa kronobrefbäring. Ordres, som af Brefbärare-Hemman fortskaffas til Kronobetjeningen inom Länet. Lundequist Sammandrag 486 (efter handl. fr. 1817). —
(2) -SKILLING. (förr) jfr -AFGIFT. För .. bref, som .. tillställas (adressaterna) genom Brefbärare, hafva (de) .. att erlägga En skilling B:co st. i Brefbärare-skilling. SFS 1855, nr 51, s. 3. —
-VÄSKA.
