publicerad: 1922
BROTTSLIG brot3slig2, adj. -are; adv. = (†, FörarbSvLag 1: 213 (1690)), -EN (i ssgn OBROTTSLIGEN), -T.
Ordformer
(brots- (brotz-) O. Petri (1525) i SthmTb. 1: 56, Ling Riksd. 152 (1817: obrotsligen). brotts- (brottz-) GR 16: 360 (1544) osv. bruts- (brutz-) O. Petri MenFall K 7 b (1526), HH XIII. 1: 115 (1563). bråts- (bråtz-) VgFmT II. 2—3: 119 (i handl. fr. 1588: obråtzligen), VRP 8/7 1738. bråtts- Eneman Resa 1: 54 (1711), 2Saml. 3: 19 (i handl. fr. 1805: obråttsliga). brötz- O. Petri (1525) i SthmTb. 1: 56, Svart G1 118 (1561: obrötzlige). bröttz- Brahe Kr. 61 (c. 1585: obröttzlig). brods- (brodz-) GR 4: 396 (1527), OxBr. 5: 341 (1625: obrodhsligen). brudz- Tegel G1 2: 141 (1622). bros- SvOrds. A 4 b (1604), VDAkt. 1685, nr 13. bross- Murenius AV 432 (1660). brot- O. Petri (1525) i SthmTb. 1: 52, SvTr. 4: 125 (1528: obrotlighit). brut- GR 4: 197 (1527). brotze- FörarbSvLag 1: 213 (1690). brosse- Rääf Ydre 1: 359 (i handl. fr. 1601: obrosseligen). brothe- RA 1: 5 (1522: obrothelica). brotte- VDAkt. 1663, nr 360 (: obrotteligen). bröthe- RA 1: 4 (1522: obröthelige))
Etymologi
[fsv. brutliker (brwtz-, brot-, bröt-)]
adj. till BROTT II.
1) kriminell; om person: som har begått brott, skyldig till brott; om handling o. d.: som innebär ett brott; straffvärd; fördömlig. Brottsliga handlingar. Handla brottsligt. Brottsligt förfarande. Brottslig kärlek. Juryn förklarade den åtalade artikeln (icke) brottslig. Han ville ingelunde at bekenne sich i naagor motte vare brötzlighen. O. Petri (1525) i SthmTb. 1: 56. När du, at njuta, saknar styrka, / Tänk då, at nöjet brottsligt är. Kellgren 2: 51 (c. 1780). Den brottsliges förbättring bör ingå i brottmålslagskipningens ändamål. Svedelius i SAH 49: 187 (1873). Det är brottsligt .. att fördölja det djupa allvaret i förebuden om hotande faror. Hedin 2Varn. 38 (1914). — jfr MED-, O-BROTTSLIG. — särsk.
a) i ordspr. Domen är honom ey kär, som weth sigh brosligh ware. SvOrds. A 4 b (1604). Bättre frija en brotzligh, än dömma en oskyldigh. Grubb 77 (1665).
b) i vissa numera obr. uttr.: brottslig i en lag l. dyl., som förbrutit sig mot en lag osv. L. Petri 1Post. K 2 a (1555). Chesnecopherus Skäl Yyy 1 a (1607). — brottslig för l. i l. till ngt (en handling, ett fel l. dyl.) l. till att hafva gjort ngt, (som gjort sig) skyldig till ngt, som har skuld i l. till ngt. GR 4: 124 (1527). Hwilken aff Jsraels hws som .. slachtar en oxa .. och intet bäär fram för dörena aff witnesbyrdzens tabernakel, .. han skal för blodh brotzligh wara, såsom then som blodh vthgutit haffuer. 3Mos. 17: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: så skall detta tillräknas den mannen såsom blodskuld). Huruwida Capellanen .. må wara brottslig til at hafwa förhållit attester öfwer soldaternes framsteg i deras Christendom, innan de betalt 4 öre s:mt. LMil. 4: 764 (1695). Iag hafwer aldrig bekänt at iag i thenna missgerning är brotzlig. VDAkt. 1706, nr 407. (Om) tu icke .. (hjälper den nödställde), så äst tu wollande och brotzlig til hans lifsskada. Swedberg Cat. 72 (1709). Brottslig till upproriska läror. Leopold 3: 121 (1797, 1816). — brottslig till ett straff l. dyl., skyldig l. förbruten till ett straff. O. Petri MenSkap. 79 (c. 1540). (Han) Wardt .. dömder bråtzligh til Ähra, Lijff och Godz. Girs E14 98 (c. 1630). Han (har) giordt sig bråtslig til straff efter lag. VRP 8/7 1738.
2) (†) som gäller brottmål, brottmåls-, kriminal-. Clerckerijd .. skal aldeles .. wara frijt .. ifrån all Politische Monarchers macht och myndighet, så wäl vthi .. Brotzlige som Borgerlighe (dvs. civila) saker och ärender. L. Paulinus Gothus Arch. 180 (1630).
Afledn.: BROTTSLIGHET, r. l. f. till 1; äfv. (numera föga br.) i konkretare anv., närmande sig bet.: brottslig handling, brott. Lind (1749; under lasterhafftigkeit). Sedan Konungen sig .. underrättat både om hans tvegifte och andra brotsligheter, dömdes han til ständigt fängelse. Dalin Hist. III. 1: 387 (1761).
Ssgr: brottslighets-art.
-procent. -statistik.
Spoiler title
Spoiler content