publicerad: 1923
BRUKNING brɯ3kniŋ2, r. l. f.; best. -en; pl. (†) -ar (-er).
Ordformer
(bruck- 1558—1630)
vbalsbst. till BRUKA.
2) (†) konkret.
a) [sv. dial. (Norrl.) brukning, gödsel] motsv. BRUKA 11: gödsel. Någhre Lass bruckningh. ÅngermDomb. 19/11 1630, fol. 35. Därs. 1648, s. 45.
Spoiler title
Spoiler content