[af fr. brouillerie, till brouiller (se BRULJERA)]
1) (†) oreda, förvirring; jfr BRULJERA 1. Alla saker (äro) råkade i ett sådant brouilleri och förvirrat tillstånd att vij intet kunna see, hvad härutaf will blifva. SRosenhane(1660) i HSH 9: 232. Swedberg Schibb. 253(1716).
2) (föga br.) misshällighet, brytning; jfr BRULJERA 2. Sahlstedt(1769). Ett bruljeri med en hämdlysten person .. stängde för (D. F.) Frölich tjenstemannabanan. Crusenstolpe Medalj. 341(1863). LoW(1911).
