SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1923  
BRULJERI brul1jeri4, n.; best. -et, hvard. äfv. -t.
Ordformer
(brulj- 1801 osv. brouill- 16601905. bruill- 1833)
Etymologi
[af fr. brouillerie, till brouiller (se BRULJERA)]
1) (†) oreda, förvirring; jfr BRULJERA 1. Alla saker (äro) råkade i ett sådant brouilleri och förvirrat tillstånd att vij intet kunna see, hvad härutaf will blifva. SRosenhane (1660) i HSH 9: 232. Swedberg Schibb. 253 (1716).
2) (föga br.) misshällighet, brytning; jfr BRULJERA 2. Sahlstedt (1769). Ett bruljeri med en hämdlysten person .. stängde för (D. F.) Frölich tjenstemannabanan. Crusenstolpe Medalj. 341 (1863). LoW (1911).
Spoiler title
Spoiler content