publicerad: 1924
BUFFA buf4a, äfv. 32, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[af it. buffa (näml. opera), f. till buffo, komisk]
-OPERA. Wegelius MusH 206 (1892). Anm. Ofta användes det it. uttr. opera buffa. Gynther ConvHLex. (1845). Wrangel Dikten 279 (1912). —
-STYCKE. JournLTh. 1812, nr 8, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content