SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
BUXBOM buk3s~bωm2, äfv. 4~1, r. l. m. (f. Sahlstedt (1757)); best. -en; pl. (i bet. 1, föga br.) -ar (Strindberg Utop. 136 (1885)).
Ordformer
(box (bocks-) 17341847. boxe- 1700. bux- 1538 osv. -bom 1538 osv. -boom 15411690. -boum 1734. -baum 1729)
Etymologi
[jfr d. buksbom (bosbom), mnt. bussbom, ä. holl. bus-, bo(k)sboom, t. buchsbaum (se BUX o. BOM, sbst.1)]
1) benämning på den i södra Sv. ganska allmänt (i sht till häckar o. ss. infattningsväxt i trädgårdar o. på kyrkogårdar) odlade växten Buxus sempervirens Lin.; äfv. koll. En krans, en girland af buxbom. VarR 56 (1538). Libanons herligheet skal til tigh komma .. Böök och Buxboom til sammans til at bepryda mins Helghedoms rwm. Jes. 60: 13 (Bib. 1541). Örterne i Trägårdarne äro icke allenast de med öfre Provincerne vanlige, utan ses ock här (dvs. i Skåne) de skönaste ritningar af Buxbom. Linné Sk. XI (1751). Retzius FlVirg. 24 (1809). NordT 1902, s. 268.
2) trä l. virke af buxbom. Ett litet skrin af buxbom. Hildebrand MagiaNat. 2 (1654). Hårt, segt och gult som Boxbom. Brauner Bosk. 117 (1756). Cronholm Minnesbl. 16 (1908).
Ssgr (i allm. till 1): A (mindre br.): BUXBOM-SKOG, -STAM, -TRÄD, se B.
B: BUXBOMS-BARK. Och beredh tu tigh månge Buxboms barckar (att skrifva på). Forsius Esdra 178 (1613).
(2) -DOSA. Beckman Påfv. 45 (1880).
(2) -FLÖJT. DA 1824, nr 49, s. 5.
-HÄCK. Lundberg Träg. 132 (1754).
-INFATTNING~020. nästan bl. konkret. Blomstersängar med Boxboms Infattning. Carlberg SthmArchitCont. B 1 b (1740).
(2) -INLÄGGNING~020. nästan bl. konkret. Carlberg SthmArchitCont. D 4 a (1740).
(2) -KAM. Wrangel TessPal. 35 (i handl. fr. 1735).
(2) -OBOE. Bellman 1: 79 (1769).
-RITNING. (förr) samling af buxbomsbuskar anbragta o. klippta så att de bilda någon figur. Lundberg Träg. 1 (1754). Tessin Bref 2: 165 (1754).
-SKOG. (buxbom- 16401889) Linc. (1640).
-STAM. (buxbom- 18271873) Tranér Anakr. 151 (1827, 1833).
(jfr 2) -TRÄ. Hildebrand MagiaNat. 10 (1654).
-TRÄD. (buxbom- 1702) Holm NSv. 30 (1702; möjl. två ord). Linné Sk. XI (1751).
-ÄRTER, pl. (†) en låg, buskformig varietet af sockerärten, krypärt, dvärgärt. Swartz Vothman 1: 144 (1796). Lilja FlOdlVext. 116 (1839).
Spoiler title
Spoiler content