SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
BÄNDA bän3da2, v.2 -er, bände, bändt, bänd. vbalsbst. -ANDE, -NING (stundom mer l. mindre konkret; se nedan under afledn.).
Etymologi
[jfr d. bænde; eg. samma ord som BÄNDA, v.1; sannol. efter eng. bend i samma bet.]
1) sjöt. medelst bändsel l. stek fastgöra (tvenne tåg l. delar af samma tåg l. dyl.); äfv. liktydigt med: bända in. Bända ett öga, forma en ögla på ett tåg o. medelst bändsel hopfästa delarna af tåget nedanför densamma, så att öglan blir fast. Man måste .. bända .. Löpartagelet uti Reeflöfweren på båda sijdor. Rosenfeldt Tourville 81 (1698). Så bände iag ett Blåck på een Stropp. Därs. 103. Bända ögonen efter Mastens Tåppz tiocklek. Rajalin Skiepzb. 212 (1730). Vid Vant ögonens bändande. Därs. Sedan ni .. bändt bojrepet till ankaret, så berga och beslå focken. Oxenstierna Vanderdecken 62 (1865). NF (1878). Till afhåll bändes en bolin till bramrepet. Ekelöf Skeppsm. 77 (1881). — jfr I-, IN-BÄNDA.
2) (†) lägga (en surrning l. en ring) omkring mast l. dyl. Roringar eller Vålingar .. giörs af Togwerk at bända Masten. Rålamb 10: 35 (1691).
Särsk. förb. (sjöt., till 1): BÄNDA FAST10 4. Grundell AnlArtill. 1: 2 (c. 1695). särsk.: medelst bändsel fastgöra kabeltåget vid ankarringen. Konow (1887). —
BÄNDA IN10 4. kröka (ett tåg omkring en kaus, ett block, en jungfru l. dyl.) o. sedan medelst bändsel hopfästa delarna af tåget nedanför bukten. Bända in en jungfru. Dalman (1765). Röding SD (1798). särsk. (knappast br.) i uttr. bända in tåget, medelst bändsel fastgöra ankartåget vid ankarringen. Calwagen Sjölex. (1851). —
BÄNDA LOSS10 4. (mindre br.) lossa ankartåget från ankarringen. Konow (1887). —
BÄNDA UT10 4. (mindre br.) i uttr. bända ut tåget, lossa ankartåget från ankarringen. Calwagen Sjölex. (1851). Jungberg (1873).
Ssg: (1) BÄND-KNAP. (mindre br.) skeppsb. aflångt, mot ändarna afsmalnande trästycke anbragt i reling l. mast l. riggdel för fastgöring af tåg. Släpribborna .. fastslås och förses mot yttersidan med bändknapar. Witt Skeppsb. 300 (1863).
Afledn.: BÄNDNING, r. l. f. sjöt. till 1.
1) abstrakt; särsk.
a) i uttr. bändning på tamp. Skola vanten inbändas med sladden uppåt så bändas de .. med sladden liggande långs stående parten. Denna bändning kallas bändning på tamp. Frick o. Trolle 52 (1872).
b) i uttr. bändning i kryss, hopfästning af tvenne i kryss liggande parter af samma tåg. Öhrvall Knut. 105 (1908).
2) konkret.
a) bändsel. Vid tillkapningen (bör) läggas, hvad som erfordras till bändning omkring jungfrun och omkring masttoppen. Witt Skeppsb. 106 (1858).
b) (†) bändsladt öga. Grundell AnlArtill. 1: 17 (c. 1695).
Spoiler title
Spoiler content