BÄRM bær4m l. bär4m, r. (m. Dalin(1850)); best. -en; pl. -er40, äfv. 32.
Ordformer
(förr vanl. skrifvet berm. berme 1755—1805)
Etymologi
[jfr fr. berme, af holl. berm; besläktadt med BRÄM;jfr BARM, sbst.2]
bef. samt väg- o. vattenbyggn. horisontal afsats längs en dosering; gång mellan ett befästningsverks vall o. dess yttergraf; jfr BANKETT, sbst.2 2. Carl XII Bref 433(c. 1693). Hazelius Bef. 16(1836). För banvaktare och andra som behöfva gå utmed jernvägen, finnas på hvardera sidan innanför dikena två 1 1/2 fot breda bermer. TByggn. 1859, s. 106.Rothstein Byggn. 353(1859).
