SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1925  
BÖFVEL bø3vel2, äfv. 40, m.; best. -n ((†) -elen 1597—1880); pl. böflar bø3vlar2, äfv. böv3lar2.
Ordformer
(bödwälen, sg. best. ÅngermDomb. 31/10 1636, fol. 117. böfuill Asteropherus 52 (1609). bofvel (bow-) Moræus Schonæus 392 (c. 1685: bofwelzmather))
Etymologi
[sidoform till BÖDEL, kanske närmast utvecklad ur formen böel (jfr nt. bö'el, holl. beul); jfr sv. dial. glöver af glöder, sover af sådor (se EWigforss i Landsm. Bih. 13: 453). Numera uppfattar språkkänslan böfvel ss. en eufemistisk ombildning af DJÄFVUL (-vel)]
1) (†) = BÖDEL 1. UrkFinlO I. 1: 113 (1597). (Ivan den förskräcklige) war .. sielf tilstädes (vid afrättningen), och vnderwijste Böflarna huru the göra skole. Petreius Beskr. 2: 60 (1614). Bromann Stavs. 38 (1748).
2) (hvard., nästan vulg.; mera litterärt än folkligt) eufemistiskt för djäfvul; jfr BÖDEL 3; nästan bl. i svordomar o. andra kraftuttryck. Huar böfuelen tro den krogen ähr? Asteropherus 38 (1609). Genista Spinosa .. stickes som Böfeln. Rålamb 14: 69 (1690). Tusan böflar. Jensen Mickiewicz 260 (1898). — (†) En böfwel bonde lengre wara will (dvs. ingen vill längre vara bonde). Chronander Surge A 5 a (1647). Att han åth böfwelen (dvs. åt fanders) lupit hade. ConsAcAboP 3: 372 (1670).
3) (numera knappast br.) = BÖDEL 4. Trå din böfuill för wysa, du quad! Asteropherus 52 (1609). A, si sån en ärans böfvel (dvs. ärkerackare), har han inte hållit på Elgholmen! Engström 1bok 14 (1905).
Ssgr: A: (1) BÖFVEL-MÄSTARE. (tillf., †) öfverste bödel. (Turk.) Saurbachi, det är en Böfwel-Mästare. Dryselius Måne 204 (1694). —
(1) -STUGA. [y. fsv. bowelsstuffua (Wrangel TessPal. 6)] (†) = BÖDEL-STUGA. Rudbeckius Luther Cat. 9 (1667).
B: BÖFVELS-DRÄNG. (†) bödelsdräng? Lijnwäfwaren sadhe, henne kallat honom .. till (dvs. för) böfwels dräng och trollkarl. ConsAcAboP 4: 86 (1672). —
(1) -KNEKT. (†) bödelsknekt. Dryselius Monarchsp. 253 (1691). Isogæus Segersk. 1022 (c. 1700). —
(2) -LIK, adj. (†) djäfvulslik. Humbla Landcr. 115 (1740). —
(1) -MAT. (-mater) (†) = BÖDELS-MAT. EkenäsDomb. 1: 34 (1636). Moræus Schonæus 392 (c. 1685). —
(1) -SVÄRD. (†) bödelssvärd. Bullernæsius Lögn. 398 (1619). —
(2) -TYG. (hvard., föga br.) eufemistiskt för djäfvulstyg; otyg. Att .. (ni) vill läsa något sådant böfvelstyg, som (Mollbergs epistlar). CFDahlgren 3: 123 (1820; i ett fruntimmersbref).
Afledn.: BÖFLA bø3vla2, äfv. böv3-, adj. oböjl. o. adv. [efter mönster af DJÄFVUL : DJÄFLA] (vulg.; föga br.) till 2; ss. kraftord, eufemistiskt för djäfla; sabla, djäkla. Dä va en böfla hederlig harre. Braun Carol. 117 (1844; lagdt i munnen på en skjutsbonde). Böfla tyg! Callerholm Stowe 103 (1852).
Spoiler title
Spoiler content