CERNERA särne4ra l. sær-, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. cernieren, af fr. cerner, omgifva, omringa, af lat. circinare, göra cirkelrund, cirkla, runda, af circinus, cirkel (se d. o. II 1), af circus, krets, ring (se CIRKUS)]
(i sht mil.) innesluta (en fästning l. en ort l. en här osv.) för att afstänga (densamma) från all förbindelse med det utanför varande (hafvet l. det kringliggande landet osv.); äfv. i oeg. o. öfverförd anv.; jfr BLOCKERA. Genom den inträffade öfversvämningen har staden blifvit alldeles cernerad o. otillgänglig från landsidan. Cernering af smittade orter. SPF 1831, s. 185. Fransoserna cernerade oss genast. Wingård Minnen 3: 88 (1846). Regeringen skickade genast ett regemente, som cernerade kasernen. AB 1890, nr 18, s. 3. Tredje skedet (af flottans eskaderöfningar) kommer att omfatta cernering af sjöpositionen Oskar-Fredriksborg. SDS 1894, nr 412, s. 2. Cernering, inneslutning till lands, blockad till sjös. Lindbæck Krigsbyggn. 157 (1899). Från sjösidan och från Hinterpommern var Stettin .. fullständigt cerneradt. Wimarson Sv:s krig i Tyskl. 1675—1679 2: 279 (1903).
-TRUPP(ER)~2. Därs. 167.
SAOB
