SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1904  
CHEVELYR ʃev1ely4r l. ʃe1v-, r. (f. G. Dalin (1871), Wenström (1891)); best. -en, äfv. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. chevelure, af fr. chevelure, af ffr. cheveleüre (motsv. it. capellatura, span. o. port. cabelladura), ytterst af lat. capillus, hår (jfr KAPILLÄR)]
om håret på en människas hufvud: hår; äfv.: peruk. Perukbärande karlar .. ägde .. ett nederlagsfä (dvs. förråd) af chevelurer, .. som de sjelfva kunde bepudra. K. Lilljebjörn Hågk. 17 (1838). Sturzen-Becker S. arb. 2: 215 (1861). Ett och annat tag med en messingskam i den dammiga och motspänstiga chevelyren, rocken, mössan och lifremmen på, och så står vår soldat åter morgonfrisk och fullfärdig. Quennerstedt Ind. s. 53 (1887). Varia 1903, s. 534.
Spoiler title
Spoiler content