CHEVILL ʃevil4 l. CHEVILJ ʃevil4j, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr eng. cheville, af fr. cheville, pinne, plugg, chevill, motsv. it. cavicchia (med samma bet. som it. cavicchio), enl. Diez o. Darmesteter af vulgärlat. *cavicla (med dissimilatoriskt l-bortfall), af lat. clavicula, eg.: liten nyckel, dimin. af clavis, nyckel (se KLAV); enl. en annan o. sannol. riktigare uppfattning (jfr Vocabolario universale della lingua it. (1847, under cavicchio)) (med en ej ovanlig o. här kanske på inflytande från clavicula beroende genusförväxling) af vulgärlat. claviculus, liten plugg, af clavus, spik, plugg]
(mindre br.) metr. ord som inflickats för meterns skull, fyllnadsord. De i poesien så ofta misshagande cheviller fylla på sina ställen många verser. Ljunggren SAHist. 1: 219 (efter handl. fr. c. 1802). (Ordet) Här (i versen: ”Skall Svea falla här i tidens höst”) anmärkes såsom cheville och för meningen onyttigt. Tegnér 7: 147 (i handl. fr. 1811). Ljunggren SAHist. 1: 395 (i handl. fr. 1811).
