CIVILISERA siv1ilise4ra l. si1v-, i Sveal. äfv. -e3ra2 (civilise´ra Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (se d. o.), CIVILISATION (se d. o.); CIVILISATOR (se d. o.), CIVILISATÖR (se d. o.).
Etymologi
[jfr t. civilisieren, eng. civilize, af fr. civiliser (anträffadt tidigast på 1500-talet, se Darmesteter Dict.), af civil (se CIVIL, adj.)]
1) (†) bibringa (ngn) förfining o. (högre) bildning; bilda; jfr CIVILISERAD 1. (Universitetet i Dorpat borde flyttas till Åbo, ty) vij skulle civilizera oss her hemma och intet civilizera oss i fremmande landh. RP 7: 66 (1637).
2) införa ett ordnadt samhällsskick o. i allm. en högre kultur bland (vilda l. i samhällsskick o. kultur lågt stående folk); uppfostra (vildar osv.) till ett ordnadt samhällsskick; bibringa (ett folk osv.) (en högre) kultur; hyfsa; jfr CIVILISERAD 2. Civilisera ett land, ett folk, råa vildar. Serenius (1734, under civilize). Peter I .. (har) infört ibland sitt folk Europas costume, till deras så mycket snarare civiliserande. Gustaf III Skr. 1: 232 (1778). I alla tider och i alla länder har religionen tillegnat sig äran af att hafva civiliserat nationerna. Ekmarck Guizot 11 (1851). Detta land (dvs. Grekland) behöfde icke civiliseras ifrån Rom, det var civiliseradt förut. Svedelius Statsk. 3: 151 (1869). Om Japan skulle lyckas civilisera Kina, (skall) den gula faran blifva öfverhängande. SDS 1904, nr 164, s. 2. — oeg. För att komplett civilisera honom (dvs. en inföding från Sällskapsöarna) hade någon roat sig med att sätta på honom handskar och blå glasögon. Skogman Eug. 2: 25 (1855). — (†) om djur: tämja. Göth. m. 1: 170 (1759).
3) [oeg. anv. af 2] (hvard., vanl. skämt.) bibringa (ngn) begrepp om l. uppfostra (ngn) till ett anständigt l. hyfsadt sätt att skicka sig; hyfsa; jfr CIVILISERAD 3. Man hade gjort flera försök att civilisera honom, men han förblef lika rå och ohyfsad. G. Thomée († 1867) enl. Kindblad (1868).
