1) adj., = DAGLIG 2 c.Jt kabbeltugh vm lxxx fampne til tu dagligis ankar. G. I:s reg. 8: 66(1532; måhända ssg). Dageligz Anckar brukas gemenligen 1. ottende del lättare uti Wicht än som Plicht-Anckaret är. Rayalin Skepsb. 171 (1730; måhända ssg).
2) [jfr ryska dagliks. Ellipsen har förmodl. gjorts redan i holl.] sbst.: dagligt ankare, dagliga ankaret. Bagbords(ankare), som blir dageligs. Pihlström Skepps aflöpn. 1: 132(1796, 1812). jfr: Då äfven dageligs heltågsmärket bör vara invindat. Därs. 270.
Ssgr (†): DAGLIGS-ANKARE. (daglings- Möller(1790). daglits- Widegren(1788; under ankare). daglist- Stjerncreutz Meri-sanakirja 20(1863)) [jfr t. taglichsanker, af holl. het dagelijksch anker. De växlande formerna i sv. bero på att ordet inlånats på muntlig väg] dagligt ankare, dagliga ankaret. Tög-Anckaret brukas gemenligen 1. ottonde del lättare uti Vicht än som Dageligz Anckaret är. Rayalin Skepsb. 171 (1730). Dalman Sjölex. 14(1765). Stjerncreutz Meri-sanakirja(1863). —
-TÅG. (daglings Möller(1790; under tåg)) [jfr holl. dagelijksch touw] tåg hörande till det dagliga ankaret, dagligt tåg, dagliga tåget. Dageligz Tåget brukas gemenligen 1. siuttonde del smalare än som Plicht tåget. Rayalin Skepsb. 169 (1730). Pihlström Skepps aflöpn. 1: 133(1796, 1812). Naut. ordb.(1840). Stjerncreutz Meri-sanakirja(1863). Schulthess(1885).
Anm. Dagligs, dagligsankar hafva blifvit förvridna till daglös, daglös ankar i följ. spr.-prof: Dag-löszen är förbog af land wi kiänning har. Runius Dud. 2: 66(c. 1710). Då blef jag warse strax, ther fältes daglöös Ankar. Därs. I fråga om det reala l. maskulina genus hos daglös må erinras om att PLIKTANKARE(T) i sjömansspr. kan förkortas till PLIKT(EN).
