SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1906  
DALNING da3lniŋ2, sbst.2, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(daling Röding, Deleen)
vbalsbst. till DALA, v. Emedan den Stiernan .. då uthi dahlning är, observerar iag så länge til des hon kommer til rijsa (dvs. resa”, stiga) igen. Rosenfeldt Nav. 46 (1693); jfr DALA, v. I 1. Det är, som om (solen) .. genom dalningen tryckes tillsamman, så att den liknar ett hönsägg. Stenfelt Skepparlif 188 (1903); jfr DALA, v. I 2. — särsk. [jfr d. daling samt t. düking, med samma bet. (eg. nt.), samt holl. duiken] i uttr. horisontens (förr äfv. kimmingens) dalning, (den vinkel som angifver) afståndet mellan en från ögat till horisonten dragen linje o. en (verkligt) horisontell linje i samma vertikalplan o. med samma utgångspunkt. Röding 1: 488 (1794). Horisontens dalning. Roswall Navig. 29 (1796, 1806). Deleen (1806; under dip). (Sjöhorisonten) är .. icke en storcirkel, dess afstånd från zenith är mer än 90° och öfverskottet kallas horizontens dalning. Pettersson Nav. 16 (1853, 1861). Vid .. 10 fots höjd öfver vattenytan, hvartill lägges den observerandes längd, 6 fot, är den behöfliga rättelsen med afseende på horisontens dalning 4 minuter. Uppf. b. 7: 465 (1875). Korrigera för dalning. Konow (1887).
Spoiler title
Spoiler content