SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1908  
DEGRADATION deg1radatʃω4n l. de1- l. 0104, l. -aʃ- (- - -tschón Dalin), r. (f. Dalin (1850), G. Dalin (1871)); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. degradation, fr. dégradation, af mlat. degradatio, vbalsbst. till degradare (se DEGRADERA)]
vbalsbst. till DEGRADERA. — särsk.
1) till DEGRADERA 2: nedflyttning från högre grad, rang, stånd, ställning till lägre dylik(t). Äfven så klart säger oss Naturen, att rättrådigt Straff är: degradationer, eller inskränkningar, hvarigenom Brotten, utan galna pinor, förekommas. Thorild 3: 406 (1794). Dalin (1850). Ekbohrn Främ. ord (1868, 1878). — särsk. mil. till DEGRADERA 2 a: (befäls l. underbefäls, i Sv. numera endast underbefäls af korporalsgrad) nedflyttning till lägre tjänstegrad; äfv. (i sht förr): (krigsmans) öfverflyttning till trupp med mindre anseende. Capitainen J. H. De F, som igenom Kongl. Resolutionen den 12 Apr. 1793 blifvit ålagd at undergå tvänne månaders degradation vid Götha Gardes-Regementet, och någon tid såsom Numer-karl förrättat tjenst. Flintberg Lagf. 3: 196 (i handl. fr. 1793). Degradation på et år. Krigsart. 1795, 2: 22. Klagar någor å Förman utan anledning; varde Officer eller Under-Officer dömd til degradation på högst sex månader. Därs. 1798, 2: 16. Det i Krigs-Articlarne å visse brott, för Officerare och Under-Officerare, stadgade straff af degradation kommer hädanefter at uphöra. Circul. t. reg.-chef. 26 nov. 1812, § 1. 2 NF (1906).
2) (numera knappast br.) till DEGRADERA 3 b: förnedring, försämring; förödmjukelse. Jag (hade) tagit städsel på magister-beställning (dvs. informatorsplats), med thy åtföljande degradationer. C. F. Dahlgren 4: 68 (1830). Dalin (1850).
Ssgr (till 1 slutet): DEGRADATIONS-STRAFF1003~ l. 0103~2. jfr DEGRADERINGS-STRAFF. Backman Lags. 6: 335 (1850).
-TID~2. Under degradations-tiden, bruke han (dvs. en degraderad) enahanda mondering med Manskapet. Krigsart. 1798, 14: 66.
Spoiler title
Spoiler content