DEKREDITERA dek1redite4ra l. de1-, äfv. 01—, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. dekreditieren, af fr. décréditer, af dé- (lat. dis, i tu, åtskils) o. crédit (se KREDIT). Jfr DISKREDITERA]
(numera mindre br.) beröfva (ngn) krediten, diskreditera, misskreditera, sätta i misskredit; i sht i oeg. anv.: fördärfva (ngns) anseende, väcka misstroende mot (ngn l. ngt), göra misstänkt. Et .. Rassp- och Spinhuus må inrättas, doch icke uti Ahlingsåhs, efter som Manufacturvärcket derstädes igenom delinqventers dijtdragande skulle decrediteras. 2 RARP 5: 229 (1727). N. L. Sjöberg Skald. 169 (1796, 1820). Leopold i SAH 1: 250 (1801). Dalin (1850). Hvad som mest dekrediterar jernvägs-anläggningar med stats-medel, är tanken på den här af förvaltande tjenstemän, som erfordras. Vinterbladet 1853, s. 200. Smedman Kont. 7 (1874). Hahnsson (1888). Ficklex. ö. främ. ord (1903).
