SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1909  
DEMAGOGI dem1agågi4 l. de1-, l. -o-, äfv. -ω-, äfv. 0104, r. l. f.; best. -en, äfv. -n.
Ordformer
(dämagogi Palmblad Fornk. 2: 39 (1844))
Etymologi
[jfr t. demagogie, eng. demagogy, fr. démagogie, af gr. δημαγωγία, afl. af δημαγωγός (se DEMAGOG)]
i nedsättande bemärkelse, motsv. DEMAGOG 1: demagogisk(t) tillvägagångssätt l. politik l. styrelse; tillstånd då en demagog l. några få demagoger hafva makten. Genom användande ömsom af lismeri, ömsom af trots, med ett ord af alla dämagogiens konster. Palmblad Fornk. 2: 39 (1844; i fråga om Kleon). En demokrati, som verkligen älskade folkets frihet, eller en demagogi, som endast smickrade folket, för att med dess tillhjelp göra sin gynnare konungamagten enväldig. Fryxell Ber. 14: 71 (1846). En reaktionär politik (har) .. blott medelst demagogi kunnat genomdrifvas af (Napoleon III). Bolin Statsl. 2: 409 (1871). Det är .. skada, att (i Ryssland) den professor, som personligen och utan den sannskyldiga ämbetsminen närmar sig studenterna, så lätt råkar ut för polisens misstankar, att han drifver otillbörlig demagogi. Hjärne Östanifrån 140 (1905). Sofisteriet i dess praktiskt politiska form blef demagogi. Sommarin Talaren 12 (1908). — särsk. mer l. mindre konkret. Wingård Minnen 12: 134 (1850). Det är skilnad mellan en sund republikansk demokrati och en hatfull och tyrannisk demagogi. PT 1902, nr 168 A, s. 2. När skall denna kammare (dvs. första kammaren) .. utveckla sina stridslinier och bjuda demagogien spetsen? SD 1906, nr 22, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content