DESIDERATUM de1sidera3tum2 l. des1-, l. desid1- l. desi1-, n.; i best. anv. utan slutartikel; pl. -rata; sällan (utom i ssgr) DESIDERAT -ra4t, n.; best. -et; pl. = l. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. desideratum, af lat. desideratum, p. pf. n. af desiderare, önska, af ovisst ursprung]
(i sht i fackspr.) något som saknas o. efter hvilket man har åstundan; önskemål; brist l. lucka (i samling o. d.) som man önskar fylla; i sht i pl. Rön ock förklaringar öfver alla de angelägnaste desiderata äro af honom (dvs. F. Hasselquist) utarbetade. Linné Bref I. 2: 180(1752). G. Dalin(1871). Wenström o. Jeurling(1891). Ekbohrn Främ. ord(1904).
Ssgr: DESIDERAT-FÖRTECKNING1003~ l. 0103~020. —
-KATALOG~002. —
-LISTA~20. förteckning på luckor i samling (af böcker osv.) som man önskar fylla. Åtskilliga Studerande i Upsala hafva stiftat ett botaniskt Bytes-Sällskap, hvilket emottager botaniska duplettsamlingar, och åter utdelar andra Växter enligt inskickade Desiderat-Listor. Wikström Årsber. t. VetA 1831, s. 272.Ljunggren Sv. akad. ordb. 1: 25(1904).
